Mänskligheten i miljöriskbedömningen
(alternativt: “Människans självskadande – en miljöriskbedömning”)
1. Syfte
Denna sida betraktar människan som en miljöfaktor – samtidigt som orsak, berörd part och beslutsinstans.
Den visar att den största miljörisken inte ligger i enskilda ämnen eller teknologier, utan i ett system baserat på felaktiga frihetsbegrepp, bristande utbildning och otillräckligt ansvar.
Målet är att skapa medvetenhet om att verkligt miljöskydd endast fungerar om det har en stabfunktion i samhället – över alla områden, inte bredvid dem.
2. Tillämpningsområde
Denna bedömning gäller alla livs- och ekonomiska områden: industri, politik, vetenskap, utbildning, konsumtion och kultur.
Den tjänar som grund för systematisk korrigering av våra handlingar, särskilt där “frihet” utövas utan ansvar.
3. Begrepp
- Frihet: Förmåga att agera – medveten om konsekvenserna.
- Systemisk miljörisk: Risker som uppstår från kollektiva strukturer, inte från individuella handlingar.
- Miljöstabfunktion: Organisationsprincip där miljöskyddet har överordnad beslutsrätt.
- Farlig frihet: Frihet som hotar överlevnad eller livets grundläggande förutsättningar.
4. Ansvar
Varje individ är ansvarig – inom utbildning, forskning, ekonomi och politik.
Koordinering och kontroll måste ske genom institutionaliserad miljökompetens, liknande internrevision eller arbetsmiljö.
- På företagsnivå: miljöombud med stabfunktion.
- På statlig nivå: miljödepartement med vetorätt vid miljörelevanta beslut.
- På samhällsnivå: utbildningsinstitutioner med skyldighet att förmedla ekologisk systemkunskap.
5. Beskrivning
Västerländsk demokrati är i obalans: den möjliggör friheter som – utan kunskap och ansvar – leder till självförstörelse.
Exempel:
- Produktion och användning av högfluorerade kolväten trots känd persistens.
- Ökad konsumtion som välståndsindikator.
- Kortfristiga marknadsincitament som främjar långsiktiga skador.
Systemet belönar innovation, tillväxt och hastighet, inte hållbarhet, försiktighet eller ansvar.
Utbildning förmedlar kunskap men nästan ingen visdom.
Frihet förväxlas med gränslöshet.
En kollektiv verklighetsförlust uppstår, där experter och beslutsfattare agerar med vetskap om destruktiva konsekvenser – men undertrycker dem systematiskt.
6. Relaterade dokument
- EMAS-förordningen (särskilt krav på miljöledningssystem)
- Rio-deklarationen om miljö och utveckling (1992)
- FN:s hållbarhetsmål (SDG 12, 13, 16)
- Portalens sidor om utbildning, ansvar, kommunikation och systemfel
7. Dokumentation
Denna miljöriskbedömning av människan utgör grund för följande kapitel:
- Farliga friheter
- Utbildning som överlevnadsfaktor
- Etik i vetenskap och teknik
- Från tillväxt till visdom
Tillsammans ger dessa sidor en komplett bild av systemiskt miljörisk och sätt att övervinna det.
8. Styrning
Alla framtida åtgärder, beslut och innovationer måste besvara frågan:
„Bidrar detta till att bevara livets grundläggande förutsättningar – eller hotar det dem?“
Om det senare är sannolikt, tillämpas försiktighetsprincipen.
Miljöskydd är inte en underpunkt till ekonomin utan den högsta styrande principen.
9. Bilagor (Exempel på farliga friheter)
- Produktion av persistenta giftiga ämnen (t.ex. PFAS)
- Kommersialisering av psykologiskt manipulerande teknologier
- Markanvändning genom oreflekterad konsumtion
- Utbildningssystem utan ekologisk förankring
- Brist på ansvar för ekologiska följdskador
| Revision: 1 | Erstellt/Geändert: | Geprüft: | Freigegeben: | Gültig ab: |
| Datum: | 13.11.2025 | 13.11.2025 | 13.11.2025 | 13.11.2025 |
| Unterschrift: | Beauftragter/ChatGPT | Aufsichtsrat | Vorstand | Beauftragter |